Mirjam Axner
Jag växte upp i Sörmland närmare bestämt utanför Katrineholm. Vi hade djur i olika former, marsvin, fiskar, kaniner, fåglar, katt, hundar och hästar. Hundarna var Labradorer av den dåtida utställningsmodellen.
Jag höll på mycket med hästar och min familj hade flera hästar allt från Nordsvenskar till Fullblodsaraber. 
När jag var i artonårsåldern skaffade jag min första egna labrador. Han hette Flashy-Fight, kallad Zorro. Han kom från Eva och Björn Nordén. Jag har Björn och Eva att tacka för väldigt mycket. För det första en fantastiskt duktig jakthund som förutom att bli Jaktchampion, gärna ställde både grävling och gris. Han var under några år den bästa eftersökshunden på godset där jag jobbade. Familjen Nordén var inte bara uppfödare till min hund utan kom att bli mycket goda vänner och dom lärde mig otroligt mycket om allt vad hundträning hette. Det är till stor del deras förtjänst att jag kom in i det här med jakt och hundar.
Jag träffade Anders i mitten på 90 talet och våra intressen slogs ihop. Jag hade skaffat min andra labbe, en hund av ren jaktlig härstamning. Disco Caprinus hette han. Disco blev också Jaktchampion. Dessutom en riktigt duglig eftersökshund som på egen hand kunde avsluta ett dåligt skott både vad gällde rådjur och hjort.
Jag hade sedan en tik som hette Chip’n Croft Blue Bird. Henne tog jag snabbt två ettor i ÖKL med. Hon saknade den riktiga dådkraften för att vara den riktigt kompetenta jakthunden och placerades därför om vid tre års ålder.
Därefter kom Kita som heter Streamlight’s Nikita. Hon blev också snabbt B provschampion. Hon startades några gånger på A-prov och fick ett par ettor o ett CK. Nu lever hon sitt liv som glad aktiv pensionär.
Carmal’s Heroine Keen (Ina) just fyllda 13 år har jag startat ett par gånger på A-prov med ett antal 2 placeringar som facit. Hon är en cool, stark tik med en otrolig viltfinnarförmåga. Ja det var lite historia.
Numera är jag Certifierad C-provsdomare och arbetar med hundar på heltid. Jag har dömt unghundsdarbyt en gång tidigare, tror det var 2018 i Småland.
Det är roligt att se den unga hunden utvecklas steg för steg och jag känner ingen brådska med träningen. Det tar sin tid och det är viktigt att man inte hoppar över något och försöker ta genvägar.
Under höstarna blir det en del apportering på fågeljakter på godsen här om kring. Hagelbössan och jag måste bli bättre kompisar till nästa höst. För att jaga småvilt med sin egen hund som apportör är det bästa som finns. 
Jag tycker det är roligt med avel och målsättningen är att få fram starka jakthundar som fyller jägarens behov. Jakten ska bedrivas på ett moraliskt och jaktetiskt riktigt sätt och för det behövs bra hundar. Hundarna ska klara besvärlig terräng, kallt vatten och fåglar som inte gärna låter sig apporteras.
Vi håller träningar och kurser i A&M Jakthundsservice regi, både enskilt och i grupper i Sverige och utomlands.